Idag är jag ledsen, väldigt ledsen. Dom som anser att jag är barnslig eller självisk som är ledsen för vad dom skulle kalla struntsaker behöver inte fortsätta läsa.

Jag är så osäker på allt, vad som är okej att känna...
Är stressad, ledsen, orolig och panikslagen.

Allt med allt! Är så trött på stallet på all panik och ångest det skapar! Älskar hästen, älskar min vän, men avskyr att vara i stallet. Är alltid nått som skapar problem.

Jävla skit att behöva vara jag! Trött på mig själv, ledsen och besviken över att jag inte klarar mer!
Alla säger att jag är som vilken person som helst, men om så vore läget så skulle jag ju isf vara en väldigt svag person!

Jag avskyr dom jävla städdagarna! Panik jämt! Att byta den mot en helgjour vet jag inte hur jag ska säga... Byta en mardröm mot en mardröm... Att ha helgjourer är stress och otroligt mkt jobb, att vara på städdagarna skapar ångest och en annan sorts oro, men städdagen är 4 timmar medan jouren är 8 och bra mkt mer att göra!

Har sån fruktansvärd panik! Otålig! Jag vill må bra, jag vill orka.
Men går inte, jag kämpar så mkt det bara går.
Tårarna bara rinner och huvudet bultar som om jag slått det i en vägg...

Jag orkar ju inget, är så trött på allt, jag orkar inte fixa någon mat. En och en halv vecka har jag levt på bröd, panpizza och snabbnudlar...

Jag vill jobba, men inte vara så låst! Jag klarar inte alla måsten! Det får mig att vilja stunta i allt!

Missade min hästs försäkring för att jag läste fel på fakturan och försäkringen upphörde!
Varför är det så att jag ska behöva vara normal och klara normala saker när jag inte är normal?!

Jag vill få ordning på allt! Jag vill orka, men det senaste har jag inte orkat nästan nått.

Är det fint väder så orkar jag mer. Är min sambo hemma så hjälper han mig att komma iväg till stallet när han ska iväg.
Men det är jobbigt! Jobbigt med datum, dagar och tider! Jobbigt med alla krav och måsten!

Att leva är jobbigt, måsten har alla, men sitter verkigen dessa människor gråtandes på golvet i köket och skriver på bloggen för att orka hantera det?!

Jag är så trött både psykiskt och fysikt. Hade velat jobba och tjäna pengar! Men bara tanken på att jag måste vara på en viss plats vissa tider utan att kunna säga nej idag orkar jag inte och ta en annan dag... Det ger sån ångest, jag behöver isf ett jobb där jag kan byta dagar.
Då jag inte måste jobba en specifik dag.

Är så ledsen, men att skriva hjälper.
Är jobbigt, tufft och jag vill inget alls.
Vill lägg mig och sova. Vill sova ihop om att nästa dag ska vara bättre än den andra.
Är så trött så trött så trött. Jag orkar inget alls.

Har inte skrivit på länge. Börjar blir en standard fras... Men har helt enkelt glömt bort bloggen. Har varit mkt för huvudet det senaste. Som alltid antar jag, men känns mer än valigt.

Är mycket med ekonomin som vanligt, panik över saker som kostar och oro över framtiden.

Jag har så jätte dåligt med energi nu för tiden. Trött jämt och orkar inte med saker.

Idag är första dagen jag vaknat med lite mer energi! Jag har orkat dammsuga och ta hand om tvätten.
Låter som vardags göra för andra. Men då förstår dom verkigen inte hur bortskämda dom är med energi!! Jag är hemma hela dagarna, men orkar inte med hemmet?! Orkar med nöd och näppe med hästen nu för tiden.

Oro och stress är energi tjuvar som smiter in hur mkt jag än försöker blockera dom.
Är som säljare. Spelar ingen roll hur många gånger du säger du inte är intesserad, blockerar nummer mm.. Dom hittar ändå sätt att nå dig...


När energin tar slut så blir jag mest likgiltig. Orkar liksom inte bry mig om saker. Varför gå upp ur sängen om du kan ligga kvar?
Det är både tur och otur att jag har telefonen! För utan den hade jag inte legat å spelat på den hela morgonen, men hade inte heller haft kontakt med min familj.

Jag skulle vilja ha det liv som det känns alla andra har! Vänner till höger och vänster, festa, resa mm
Men 90% av de saker som dom gör tycker jag inte om.
Jag gillar inte att festa, jag gillar inte att gå ut på krogen eller bli full, tycker inte om att umgås med fler än en vän åt gången. Blir så jobbigt då. Blir att jag blir stressad över saker. Blir så låst.
Har en kompis som e bra när hon kommer till mig. Då kan jag göra vad jag vill även om hon är där. Vill jag spela eller se på film så är hon bara med mig.

Min närmsta vän är så himla bra. Hon är alltid så lugn, hon stressar inte. Inte ens när hon e stressad. Tiden går fort när vi umgås och då är faktiskt livet riktigt bra.

Är så med min kille med. När han tar med mig på saker han vet jag verkigen tycker om. Som när vi va på Liseberg förra sommaren! Det va riktigt roligt! Då kunde vi vara med hans kompisar, men ändå lämna han mig inte. Riktigt underbart go ha han då. Inte för att jag tror han förstår va han gjorde, men för mig va det iaf en av de få gånger jag umgåtts med flera och tyckte det varit roligt. Kunde åka med hans kompisar och ändå känna att han skulle utan tvekan åka med mig om jag kände mig osäker :)

Det är sällan jag säger vad jag tycker är roligt och tycker om att göra.
Men Liseberg är riktigt roligt. Gå på bio oxå. Se på film hemma med andra tycker jag e jobbigt. Blir stessad av att vara låst i mitt hem. Inte kunna göra vad jag vill. Byta film om den e tråkig eller helt enkelt bara spela på telefonen.


Det känns som att jag vuxit mkt som person det senaste året. Känns som att jag blivit duktigare på att ta ansvar och förstå hur livet är.
Är långt ifrån det som egentligen krävs för att kunna klara av livet själv, men som tur är så har jag min sambo och min vännina till hjälp. Brukar be mamma om stöd och hjälp med vissa grejer som inte direkt dom andra kan hjälpa mig med.

Försöker även vara ett stöd för henne när hon mår dåligt.
Har väldigt tur ändå att jag har min mamma, min sambo och min vän. För vet inte hur jag skulle klara mig annars.

Är bara att ta livet en dag i sänder så upptäcker jag nog snart att livet är mycket ljusare än det varit innan :)