Jag visste det skulle komma, vet att det alltid är samma sak, men aldrig e jag förberedd. En period av ångest och oro. Fylld med Irritation, ilska och frustration. Men det jobbigare är sorgen. Är en sån djup sorg. Är så ledsen så ledsen så ledsen.
Gråter å gråter å gråter. Orkar inte, vill inte, går inte. Jag är bara ledsen.
Försöker plocka i diskmaskinen, men sätter mig på golvet å bara gråter.
Jag e så ledsen. Han kramar mig, håller om mig, men tårarna rinner.
Tårarna rinner så fort att det inte är någon idé å torka bort dom.
Huvudet bultar och ögonen svider. Oro och ångest som byggts upp över veckor tar ut sin rätt.

Allt är tufft just nu. Jag orkar inget. Jag har ingen lust å göra något. E bara deppig. Jätte deppig. Som om jag hade världens hjärtesorg!
Men min älskling e här, han finns här, han står ut och tycker om mig ändå. Jag bad om ursäkt å sa förlåt. Det va inte meningen han skulle få min frustration rakt i ansiktet.

Kan skylla på PMS... Hade varit enklare då... Men stämmer inte riktigt överens med tiderna.
Känner mig som när jag va liten å hade bråkat med mamma. Bara jätte ledsen å ensam.

Känner mig lugn trots allt egentligen för hela dagen och gårdagen har varit en förberedelse på det som kom ikväll. En otrolig rastlöshet och otålighet för allt.
En rastlöshet utan att vilja göra något. Det enda som hjälper mot illamåendet och rastlösheten är att äta. Har svårt att sluta äta. Förr åt jag mkt godis å sånt i dom perioderna, men iom att jag lätt lägger på mig om jag inte sköter mig så har jag gått över till cola zero.

Är trött på allt å vill släppa allt å bara gömma mig. Låsa in mig i en mörkgarderob där inga problem kan nå mig. Där det är varmt och jag har lugn å ro.

Jag ligger i sängen. Har datorn kopplad till tvn, men ett arkiv x avsnitt e pausat. Har försökt att se det flera gånger, men för mkt oro för att orka vara stilla. Känner inte för det. Vill och vill inte saker på en å samma gång. Trött, men vill inte sova. Har ingen lust å sova. Vill se på film, men orkar inte. Är för mkt känslor i kroppen just nu.
Jag orkar inte detta, jag vill inte mer. Jag har blivit mkt bättre på å reglera dom snabba humörsvägningarna. Men perioderna som blir, märks mer å mer när annat suddas bort. När jag inte längre blir förbannad och startar bråk så blir jag nu ledsen, dom riktiga bakomliggande känslorna dyker upp och man ser ett mönster i hur jag beter mig. Spelar ingen roll om det tillhör en diagnos eller inte. Är oavsett sån jag e.
Jag vill få ordning på mig själv och mitt liv. Ett steg i taget hör jag bara. Men jag har inte tålamod till det. Vill bli bra nu.

Riktig frukost idag! Va länge sen nu, 3 veckor sen... Älsklingen ordna riktig frukost med ägg och varm choklad :)

Har plåstrat om min tå idag. Såg rätt fint ut, men ser nästan ut som om läkaren glömt en bit nagel, men återstår å se.

Har massor som borde göras idag. Får se hur mkt jag orkar.
För igår när jag mådde så illa så bestämde sig kyl å frys för å sluta fungera... Så va å dra fram å se hur det såg ut bakom.... Va bland det vidrigaste jag varit med om... Va minst 1,5cm tjockt laget damm vid ventilationen på kylskåpet och golvet va täckt av damm, gammal kattmat och en massa grejer som åkt inunder. Tog nog säkert en timma å få rent allt. På knä å skrubba tills det äntligen såg ut som golv igen! Dammsuga vägg och kylskåp. Men sen va det riktigt bra... Tills jag kom på att om det ser ut så här bakom och under... Hur ser det så ut på?!!
Mkt riktigt... Sketet va det. Inte lila illa som under, men fräscht va det inte. Så älsklingen fick ta det värsta med dammsugaren så torka jag rent med Ajax spray och dammtrasa.

Till slut så va jag nöjd, men så fort jag klivit ner ifrån stolen insåg jag att allt som legat på kylskåpet e allt annat än rent.. *SUCK* va bara å torka av allt! Men när jag torkat av alla plåtburkarna som jag har till kattmat insåg jag att dom borde ju diskas i oxå! Så va bara å sucka igen och lägga dom i disken.
Blev att innan läggdags plocka undan det som gick å sen trots att fingrarna klia låta resten vara.

Så medan min älskling fixa frukost så plocka jag i ordning lite och satte igång en maskin tvätt till.
Så nu ligger jag i soffan å ser på Simpsons med älsklingen. Innan det blir att gå till stallet och kolla på transporten som vi ska låna för å hämta hö och sen ge hästen lite mat :)

Jag förstår inte vart all "oro" kommer ifrån. Känner mig inte orolig, men vakna å kan inte somna om.
Eftersom det är "lånad" energi så kommer när som helst stunden då kroppen tar tillbaka den. Då blir jag bara jätte trött, deppig å otroligt seg. Jag avskyr dom perioderna.

Jag borde vara jätte nöjd med allt städande! Men ist känner jag mig bara frustrerad. Vill få gjort mer! Orka mer, komma till skott mkt mkt tidigare. På något sätt så räknar jag inte det jag gör som att jag gjort något.
Förmodligen skulle jag kunna städa lägenheten kliniskt ren, bona golvet och ändå tycka det va stökigt xD

Jag undrar hur en "normal" person skulle uppfatta mig när jag är igång. För när jag pratar märker jag inte hur snabbt jag pratar. När jag umgås med folk så frågar dom om jag e stressad, å jag måste tänka efter vad dom menar.
Ja... Så när jag städar i rasande fart, springer fram å tillbaka genom lägenheten för att jag inte har varken ro eller ork till att ta en sak i taget, ändå hinner med att både tänka å känna saker.
Jag undrar om en "normal" person behöver ha det så. Att hur mkt man än gör så hinner man ändå alltid tänka på både jobbiga och trevliga saker. Hinner tänka så mkt på så kort tid.
Att lyssna på en "normal" konversation kan ibland vara plågsamt för det går så långsamt! Orka vänta, säg det fort så kan jag säga det jag tänker fort, så kan man få sagt lite mer av det som rör sig i huvudet.
Är ju plågsamt att behöva anstränga sig för att komma ihåg något som har med konversationen att göra.
Jag avskyr det, men händer på tok för ofta, att jag pratar i mun på folk. E både oartigt, respektlöst och irriterande för dom jag pratar med. Jag jobbar på det, försöker bli bättre, men ibland känns det nästan som att jag inte kan styra det. Jag bara måste säga saker. Ibland väldigt mkt.

Äsch, tankarna springer för fort, jag behöver sova, vila, ta det lugnt, men jag kan ju inte! Jag kan inte ta det lugnt. E kroppen stilla så är huvudet ännu mer på högvarv...

Vill stanna upp, pausa allt och bara känna att jag finns, jag har tid, jag måste inte ha och göra allt nu!
Men, blir det första ord som dyker upp i skallen. Men, men, men.... Alltid e det ett men.
Men det går inte, men jag vill, men orkar inte.
Tuff shit, lite sucks. Lev med det!

Känner mig bortskämd, så många människor som aldrig kan göra i närheten av allt. Dom som inte kan gå. Alla dom som e klara i huvudet, men har en kropp som inte fungerar.
Vad ger mig rätten av att klaga? Vem e jag till att säga det är jobbigt pga att jag gör för mkt? Så många människor som skulle säga att de avunnas mig, min energi och min vilja.

Jag hoppas dessa människorna får uppleva andra saker i livet, sånt som jag eller människor med fungerande kropp aldrig får uppleva. Positiva saker menar jag, alla negativa saker e så svårt.
Är svårt att avgöra när man haft det svårt, för är ju så många som har det värre.
I en halvtimma har jag skrivit nu, med paus för en attackerande kattunge.
Är mkt tankar i mitt huvud.

Okej så här är det... En person med add, Autism och depprission... Eller vänta nu... Deprimerad va jag ju inte ne...
Okej så add, Autism och torgskräck iaf... (Har jag hört)
Jo, men med dessa diagnoser samtidigt så självklart går man ifrån Göta till lilla Edet och tillbaka för å köpa en laddare till telefonen pga den andra är sönder... Klockan 16.30 iom att affären stänger ju 18.00 Jo så efter att då ha gått ca en mil.... (Åka buss kostar 30kr, då är laddaren 30kr dyrare, bättre å gå. Cykeln inlåst hos en kompis inte mkt till val)

Går hem, byter om, dricker lite vatten och tar en shake (finns varken tid eller ork till mat), ger katterna mat för å sen gå till stallet hämta hästen för å ta honom ytterligare en promenad på 1- 1/2 km (enkel väg) med tanke på att hästen va lääängst in i hagen å bara blängde på mig när jag gick så fort jag bara kunde för å hämta honom.
Han måste röra på sig och kunde då samtidigt passa på att träffa en kompis... För å sedan medan hon står å pratar med en person, som besatt ryckta hennes häst som fäller (tycker det är jätte kul, men för mig beroende framkallande, kan inte sluta) tills hela rycktstenen e slut, umgås lite med min vän och sen då ta med hästen igen till hagen. Sen gå hem och då e la klockan kanske typ 22.45

Ojdå... Kanske borde äta nått... Sätter en korv på kokning, tar fram en macka från frysen, men eftersom jag tog fram korvbröd som skulle tinas i micron så blev jag så hungrig att jag åt upp det. Tina ett till, åt upp det med... Efter 3dje brödet va korven nästan klar...
Men då kom jag ju på smörgåsen... Tunnbrödet... Om det skulle ligga tills dagen där efter så skulle det bli torrt måste äta upp det. Efter det är jag proppmätt, men korven då... Kan ju inte slänga den. Kostar mkt med mat, man ska inte slösa.
Så efter kämpande i stress å panik med att få i mig korven sen va det å kämpa med att så fick jag kämpa få behålla maten med, med tanke på att jag va spyfärdigt mätt och stressa som en galning.


Men skit va tiden gå då... måste ju städa för sambon kommer ju hem i morgon (har städat ett par tre timmar minst varje dag). Måste vara fint, måste synas att jag städat, måste visa hur duktig jag e (han tycker jag e grymt duktig när jag "bara" tar disk och tvätt) och börjar städa. Jo så 12.00 lägger jag ner städandet i förtvivlan över att tiden inte räcker till... Arg å bitter över att det skulle ta så lång tid att komma igång så jag tog mig till edet. (Städade en del innan oxå, fixa med datorerna och förberedde för å ominstallera den stationära)

Ja, men så då när man lagt sig, måste man ju spela på telefonen å se lite på film. Fullt medveten om att klockan 12 dagen därpå går bussen till Edet för å operera tån...


Så ja... Upp 8.30 för å städa, städa, städa och ännu mera städa. 10.45 ringer klockan för att jag ska göra mig i ordning... Snooze... Måste bara dammsuga klart. E ju ändå en timma tills jag måste gå till bussen... Det hinner jag, 11.00 ringer klockan igen.... Dax å duscha...
Stress i duschen, ut, leta klädet, inget passar... ALLTID samma visa med kläder, massor av kläder passar men inte ihop så antingen e tröjan bra eller byxorna, men inte ihop! Eller så matchar inte tshirten eller så finns det ingen tjocktröja å kanske e kallt, kanske fryser... Tar minst 20-30 min med bara kläder. Slängde in jeans som inte va riktigt torra ifrån tvättställningen in i torktumlarn. Tvätta bort gammalt smink, lägga på nytt smink. Ta på mig allt annat jag ska ha på mig. Oroa mig över min nya favorit tröja som e försvunnen :((
Ojdå.. Tiden går, men fastna i lite städande med... Fixa håret, fixa handväskan... Ska bara... Nästan klar.... En kvart kvar... Det är gott om tid. Ska bara ta en shake... Skicka lite sms. Fundera, ta kort på städningen, för å få en påminnelse från min kompis: har du kollat klockan....
HELVETE! klockan är nästan kvar i och bussen går 11.58 Har inte ens druckit upp min shake som stod på bänken, skit oxå det åskar ju!!! Skit, skit, skit! Så jäkla bråttom, måste springa, men måste dra ur alla sladdar... Hinner inte, datorn krånglar, drar ur allt annat. Ut i köket, håller i mig min kära frukost. Hämtar det enda och trasiga paraplyet ifrån balkongen... Går utanför dörren.... Det regnar inte längre >.<
Står och tvekar över paraplyet under några sekunder... Skiter i det slänger in det och låser.... Springer till bussen.... Hinner...
Dö tid i Edet... Tid 13.00 Köper godis å dricka. Glömde medicinen hemma.
Googlar på grejer medan jag äter choklad i väntrummet. Pratar med mamma och sen för å bli opererad... Tog 20 min så va allt klart!
Dö tid igen... 15.00 blir jag hämtad... Käka pizza. Hem, bära in grejer (nyopererad tå för nageltrångtrång) bedövningen hade släppt, men orka inte gå 2 gånger... Så på med så Mkt grejer som gå på axlarna, händerna fulla så säger jag att jag går i förväg när sambon tar resterande grejerna. Så väl inne så va det att ta medicin, hälsa på kattungarna. Medan älsklingen packar upp det han köpt på båten så bäddar jag sängen.
Får fina presenter av älsklingen. Dax å vila. Han fick inte sovit något pga jobbpassen så vila några timmar.
Sen åkte han iväg till stan för å träffa lite kompisar.
Jag börjar fixa lite med datorn för å sen få ryck mellan väntetiderna och börjar städa. Så växlande mellan att fixa datorer och städande så sprang jag runt för å hålla koll på att inte trampa på kattungarna som nu får vara i hela lägenheten!
Så ca elva nu på kvällen sluta jag städa å börja skriva ist.

Så enligt en person på öppenpsyk så har jag inte bipolär utan jag har bara en kombination av ADD och Autism... Hur man nu får ihop det, ja det vete fan...

Men tror inte att det är så många som springer runt å städar med nageltrång pga att det "behövs" när lägenheten faktiskt är "städad" så idag har jag tom dammsugit två gånger... Röjt och satt igång en tvätt, fixat och sorterat lite grejer mm...

En helt normal dag för en person som är underaktiv och har A-typisk autism...

Då var man opererad då. Envis läkare, men ännu mera envis patient.
Sitter utan för vct å väntar på att bedövningen ska släppa ifall jag behöver smärtstillande ^^

Snart kommer älsklingen å hämtar mig. Har längtat så efter honom! :) 3 veckor har känts som ett halvår.

Har städat å grejat massor hemma. Har någon oro i kroppen som bara kan stillas genom att jag grejar. Kan inte vara vad som helst. Måste vara vissa saker så som en låda med sladdar som ska sorteras, röja ett förråd. Vika all kläderna i garderoben osv.

Är trött nu. Varit orolig för idag och nu släpper spänningarna och jag blir sömnig.

Har inte orkar skriva de senaste dagarna. Vart mkt oro i kroppen så har försökt hålla mig sysselsatt. Vaknar flera gånger varje natt orolig och med en klump i magen.
Varför vet jag inte. Kanske för allt eller för ingenting.
Har röjt massor här hemma å ändå känns det som att jag har så mkt kvar att göra.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller inte heller riktigt vad som ska göras. Trots att det finns hur mycket som helst att göra.

Har tänkt i huvudet en massa jag ska skriva. Men haft så mkt stress i kroppen att jag knappt kunnat sitta stilla.

Har nog fått gjort mer dessa dagarna än jag fått det senaste månaderna xD
Men är iofs bra. Synd bara att jag inte har den energin när jag mår bra.

Men känns nog bra när allt är i ordning. Eller ja... Det som jag grejar med nu iaf... Sen finns det alltid en massa annat att göra.

Gå igenom papper å sätta in i pärmar.
Sortera hela garderoben och skåpen i badrummet. Dammtorka, vilket är något som verkligen behövs.
Sen e det la bara å börja om från början igen. Städning är ett evighets arbete som verkligen aldrig tar slut.

Sitter iaf nu med en av datorerna jag ska gå igenom som jag inte orkat ta i tur med under hela sommaren. Så är 1 av 4 som jag måste gå igenom + den stationära.
Men men... En sak i taget, en sak i taget. Även om det är svårt att se det så. Svårt att inte tänka på alla måsten och allt som skulle behöva göras.

Förhoppningsvis så fixar älsklingen gardinstängerna, hyllor osv när han kommer hem. Så blir jag av med ännu mera grejer.
Men helt plötsligt när ett utrymme blir tomt så vet jag inte vad jag ska lägga där. Det som annars aldrig finns plats för några grejer finns nu inga grejer att lägga där...
Eller jo, finns gör det, men är som det står still i huvudet just nu.

Får väl se. Kommer nog på nått bra till slut :)

När något känns bättre så känns något annat genast sämre. Har inte haft lust att gå till stallet alls dom senaste dagarna :( Ingen lust å varken köra eller rida :(
Bara jobbigt. Har börjat äta lite mer men hjälper inte :(
Allt är tråkigt å jobbigt.