Har haft mkt ångest det senaste, svårt att sova, svårt med humöret och känner mig deppig och samtigt väldigt rastlös.

Jag är så trött, psykiskt trött. Ögonen e tunga och känns som att jag varit vaken i evigheter.

Paniken visar sig mer och mer. Ångesten tar över och jag vill låsa in mig. Jag ser saker nu mera, i ögonvrån, folk som tittar på mig. Men när jag vänder mig om så e det ingen där.


Fix:iva idéer tar över, får för mig saker. Äter en macka å får för mig den e möglig och slänger den.
Får för mig energidrickan smakar diskmedel.
Är väldigt mkt sånt nu, är jobbigt. Får för mig att jag e iakttagen att folk tittar och pratar om mig. Att folk stör sig på att jag e jag.

Har nog alltid varit sån här, men uppmärksammar mer och mer vem och hur jag är.

Är jobbigt att ha "tvångstankar" över oro. Får tankar över om någon när till mig dör, att jag ska bli blind eller döv... Är så jobbigt att bara vara jag.

Jag vill ta semester ifrån mig själv. Åka långt bort där jag kan bara vara. Utan tankar, utan tvång utan oro och utan ångest!

Jag vill inte leva som jag gör, men inte heller ändra på det. Är rädd för döden. Är rädd för att dö! Jag vill inte dö! Inte är jag döende, men mardröms historier om folk som halkat och slått ihjäl sig hemsöker mig.
Jag är rädd för det okända, rädd för sånt som e nytt. Jag är rädd att jag en dag verkligen inte orkar. Rädd för vad som då händer.

Pressen om jobb och pengar skapar tankar som blir till en värld där jag e rik, där jag inte behöver oroa mig.
Hur ska jag kunna jobba när oro och tankar tar över.

Jag har haft mkt problem med min familj när jag växte upp. Jag va ständigt i humörsvängningar och växlade mellan förbannad, ledsen och glad.
I tonåren va jag arg på allt, ledsen över livet och drömde mig bort.
Inbillade mig kärlek till skådespelare där romans vore omöjlig.
Jag saknade nått och saknar det även nu. Ett tomrum som aldrig fylls.
En svart hål som dämpas när jag e glad, men det försvinner aldrig.

Att vara glad e bara för stunden, att vara lyckig är tillfälligt så fort det börjar släppa så kommer verkligheten tillbaka med all ångest och panik.

Är roligt att göra saker, men är jätte jobbigt att förbereda sig för det.
Är jobbigt att vara hemmifrån att känna paniken över att vilja åka hem.
När jag väl är hemma är det tråkigt och jag vill göra något, men inget e kul.
Det är tråkigt och jobbigt!

Jag vill, jag vill göra något, men jag vill ändå inte.
Är som en törst som inte går att släcka. Är inget som e roligt nog att ta bort det svarta hål som finns.

Det är mycket bättre när min sambo är hemma. Känner mig mer till ro. Han får mig gladare och jag får lust till att göra saker.

Men jag är lika frustrerad som jag alltid är över att det inte händer nått med mitt liv, men ändå lika rädd för förändringar.

Jag inbillar mig att om jag får ett jobb som ger pengar ist för en arbetsträning där jag jobbar gratis så blir det bättre.
Jag vet inte om det är jag som försöker över tala mig själv eller om jag faktiskt mår bättre då. Jag hoppas det.

Jag tog en tablett förut mot ångesten. E så trött nu, så mkt för huvudet och så mkt känslor.

Behöver vila, vila i lugn och ro. Önskar det fanns lugn och ro hos mig. Energi och stryka till att jobba. Orka med livet och alla dess mot och medgångar.
Får se vad tiden bär med sig. Är tufft och det har och kommer alltid att vara det. Är inte en värld där jag passar in.
Är varken tillräckigt handikappad eller tillräckligt "normal" för att fungera i samhället, men i min lägenhet är det ingen som ser mig och där e jag trygg.

 

Lamby

3 april 2014 15:48

Hej Mariah!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Hoppas att du ser det här och att vi kan börja prata igen. Vi pratade förra året men jag har inte varit inne och skrivit förän nu i mars och april.
Kram från Lamby

http://lamby.bloggplatsen.se

Mariah

4 april 2014 11:02

Hej! Har tänkt mkt på dig! Har undrat hur det gått för dig? Hur går det med livet? För mig känns det skönt att sommaren är på väg! Blir lättare och mkt bättre då! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inga ord, har inga ord som säger sanningen, jag vill skriva hur jag vill känna, inte hur jag känner...Jag vet vad jag vill, önskar och behöver. Jag vet denna gången att jag behöver inte kasta mig in i något.Det finns tid, jag behöver stöd och...

Frustration och panik över allt! Jag vill så mkt, men orkar så lite.Jag kämpar med att städa i ordning lägenheten, men det tar sån tid! Kartongerna i hallen är inte ens uppburna!Städningen känns så viktig, är viktigt för mig att det inte är stökigt. ...

Jag lyssnar mkt på Lasse Lindh nu och det väcker en hel del känslor och tankar.Jag går och tänker på hur världen verkigen fungerar!?För alla människor fungerar i stort sett olika fast ändå samma. Det finns vissa regler i hur människor beter sig och h...

Hej.Det svåraste med mig är att jag framstår som en nästan "normal" tjej, lite snurrig och fundersam.Men ju mer man lär känna mig ju mer märker man att jag inte fungerar "normalt" jag har otroligt svårt för plötsliga ändringar och när jag känner någo...

Förlåt för det jag gjort! Förlåt att jag såra dig så! Jag vill dig så väl, men det blir så fel. Jag avskyr hur allt har blivit och önskar allt kunde gå tillbaka till det som det var. Men inget blir någonsin det samma! Det är alltid lättare att säga...