Förlåt för det jag gjort! Förlåt att jag såra dig så! Jag vill dig så väl, men det blir så fel.
Jag avskyr hur allt har blivit och önskar allt kunde gå tillbaka till det som det var.
Men inget blir någonsin det samma! Det är alltid lättare att säga förlåt än att förlåta...

Det finns inget jag kan säga, det finns inget jag kan göra. Ge det tid, tid där sekunder känns som timmar där timmar är som sekel. Tid är det värsta som finns!

Vi sa båda dumma saker, men hade jag bara kunnat lugna ner mig och ta det med bara dig så hade allt varit bättre!
Du ville inte lyssna, kände mig nonchalerad och frustrerad. Jag vet vad jag såg, men du va för upprörd för att märka det själv.
Det va inte rätt av någon av oss, men det hjälper ändå inte idag. Det går aldrig att göra något ogjort!

Du borde förstå att jag aldrig tror du vill göra någon illa. Va inte det jag oroade mig för.
Det handlar om konsekvenser som du inte riktigt idag kan förstå. Något som jag varit med om i många år. Jag vet hur det varit och är jätte orolig att det ska bli så igen.

Det tog tid att komma till dit vi är idag. Försök att se framstegen ist för dom misslyckande vi har!
Du är så duktig och du hör det av många. Jag önskar jag kunde höra det samma.

Jag kämpar med allt, försöker få det att bli bra. Men jag ser alltid till det att det blir fel. Förlåt för den jag är och det jag gör, men med mig blir allt fel!
Jag vill ingen illa, vill alltid alla väl, gör vad jag kan för att det ska bli bra, mer kan jag inte göra.

Förlåt till alla där jag inte är bra nog! Jag försöker så mycket jag bara kan!

Ledsen, alltid ledsen. Inget roligt! Hur jag än gör å vad jag än gör så blir det fel! Jag hatar livet! Hatar mig själv! jag borde stanna i min lägenhet, min fristad, den plats som är min!
Där jag får vara jag! Får slippa vara bland folk!

Jag hatar det! Jag är så ledsen! Jag vill inte längre! Jag vill bara skita i allt! Trött på att göra folk ledsna och besvikna!

Jag får panik! Jag kanske borde dö! Så folk slipper mina problem! Så självisk e jag!
Jag orkar inte! Bara skit allt ändå!

Är skit att gå upp varje morgon och känna hur all ångest sprider sig som en löp eld inom mig! Paniken över att vilja med ändå inte vilja saker!
Jag vill så mkt, men ändå så vill jag inte.
Hur ska jag göra så det blir bra? Vill egentligen inte ställa frågan då svaret kan bli att det aldrig blir bra, kanske aldrig blir bättre!

Orkar inte med allt tjat och press! Sätter sån press på mig själv. Press till att orka. Är bara trött och less på att jag hinner inte slappna av mellan varven!