Jag visste att det skulle komma, varje gång han åker å jobbar är det samma sak. Tjat om pengar, varför är han så snål?
Jag städar å grejer hela tiden. Han drar å jobbar å sköter i princip inget utav hushålls sysslorna.
*Jag
tvättar allt, händer på tork, viker och lägger in i garderoben
*diskar
*dammsuger
*städar toan
*torkar golv
plockar undan i hela lägenheten
*Packar åt honom

Då och då gör jag:
*putsar fönster
*Sorterar grejer
*Plockar i ordning i skåpen

Det han gör:
*Handlar (när han är hemma, lite handlar han till mig när han ska åka å jobba, men räcker till ca en vecka max)
*Kör tex till vct och dyl
*Lagar mat (bara när han är hemma, inget färdiglagat när han åker å jobbar)
Monterar saker tex hyllor (men då ska jag hjälpa till ändå)
* betalar saker så som middagar, bio och dyl


Jag orkar snart inte mer, mitt hjärta går i 1000 bitar, men jag orkar inte ha en kille som endast gnäller om pengar när han har en tjej som ställer upp till 150%!

Jag vill gråta, skrika, riva mig... Ja allt som går. Jag vill ha bort den frustration som byggs inom mig. Kan inte ha en bra dag utan dåligt slut.

Det är så fegt av honom. Att inte vilja ta upp ngt ang ekonomin när han är hemma utan så fort han åker å jobbar passar det med ett sms.

Han lägger på luren i örat på mig när vi pratar å det blir en diskution han inte trycker om! Han säger käften till mig när han tycker jag bråkar eller tjatar när han anser det jobbigt...

Alla runt i kring mig säger att han inte behandlar mig rätt... Men varför förstår inte han det då?!

Varför föreslår han aldrig att vi ska gå på promenad i det fina vädret så jag kan få fotografera.
Varför föreslår han aldrig att han kan följa med mig till stallet så vi kan fixa något jag behöver hjälp med?

Jag erbjuder mig jämt, försöker jämt hjälpa honom, Stöttar honom, finnas där...
Men när jag behöver det, då är han sur å grinig.


Jag vill jag vill jag vill... Ha äkta kärlek... Jag ger å ger, han tar å tar å tar. Men får nästan inget tillbax.
Jag kan böna å be, tjata å gnälla om massage för att nacke å rygg gör så ont, men han har inte tid, ork å lust.
Visst händer det att jag får massage, men oftast efter tjatande och sen tröttnar han fort.

Jag är ledsen inombords, även när jag ser glad ut. Ensam och allt e svart.
Det brukade finnas en sol inom mig. En stjärna som lös så starkt att folk blev bländade. Ofta va den gömd bakom en svart vägg, men den dök alltid fram.
Ibland undrar jag om den stjärna inom mig ens finns kvar. Det är så länge sen den lös. Iaf så där starkt.

Han är negativ mot mig, sur å grinig och lyssnar inte. Han är alltid upptagen med något, ointresserad.
Jag säger saker flera flera gånger å ändå så har han ingen aning om att jag sagt något.


Jag hade så kul idag! Va så nöjd med allt! Varför va han tvungen å förstöra allt!

När jag säger att jag inga pengar har så ska jag fixa det på något sätt när han säkert har 30 000 på banken.
Jag vill inte betala för din jävla häst säger han.

Om han visste hur mkt det sårar. Men han skulle aldrig bry sig om det ändå.
Han blir bara ännu surare.
Hästen ger så mkt positiv energi, något jag behöver. Ut bland folk, röra på mig, ta ansvar.
Ja listan är lång på positiva saker med min häst.
Ändå vill han beröva mig på det ljus som finns i min vardag! Han vill jag ska lämna bort hästen så jag kan betala mer hemma...
Säger han som får 24 000 efter skatt i månaden. Jag får 7900...
Hur kan man vara så självisk?! Att man inte vill hjälpa den man säger älskar mest, med det som förgyller hennes vardag?
Hur kan han med å se mig i tårar när han säger något sådant.

En människa som älskar en annan gör allt den kan för att den som den älskar ska må bra!

Han har sagt att han inte vet om han vill vara tillsammans med mig. Visserligen vid bråk, men om han känner att han måste lägga så mycket pengar på mig och det inte är värt det så varför gör han inte slut då?

Sårar mitt hjärta så, vid bara tanken, klumpen i magen finns där. En våg av sorg sköljer över mig,

Ingen, absolut ingen, jag känner tycker att det min älskling säger, är rimligt. Det är som en av mina närmsta vänners kille sa: varför betalar han inte bara allt så lever som gott på det som blir över av båda deras pengarna?

Ja det kan man undra, men det är han alldeles för snål för. Han skulle aldrig ge mig så mkt.
Han vill inte ens bjuda på lite romans. Det är antingen sex, eller upptagen.

En puss får jag. Kan inte längre minnas när han gav mig en kram utav egen fri vilja.
Han sätter sig inte längre å borstar mitt hår för han vet jag älskar det,
Han pussar mig inte på kinden...

Tårarna börjar rinna ner för kinderna när jag skriver.
Jag vill bara vara älskad och omtyckt, bli kramad, pussad och vara i hans famn. Få frågan hur jag mår, om det gick bra i stallet,
Kärlek, allt jag vill ha är kärlek!

Men precis som man tror allt e skit klättrar en kattunge för första gången upp i soffan till mig å pussar mig på kinden.
Iaf lite kärlek får man i livet iaf!

Nu är kattungarna redan 6 veckor på måndag... Tiden går så himla fort.
Jag kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska behålla en eller inte. Att välja en av dom känns omöjligt.
Dom e så söta å goa båda två.
Den röda är så charmig genom bara utseendet. Men lille Diesel, han e bra charmig han med ;)

Jag vakna nu. Trodde klockan va över tolv. Den e inte ens halv nio.

Mkt tankar inom mig. Nu har älsklingen varit å jobbat i 5 dagar... Är ingenting kan många tycka, men för mig vänder hela världen upp å ner.
Inte bara för att jag saknar honom utan för att alla rutiner jag har när han är hemma ändras.

Har varit mindre gnäll mellan honom å mig det senaste. Jag hoppas saker å ting vänder nu. Att han ska förstå.


Har blivit roligare i stallet nu. Har kört in hästen typ. Det enda som e kvar är att han ska acceptera kärran redan ifrån början. Kommer nog snart. Vi galoppera tom igår. Va så himla kul.

Han är duktig och han tycker verkligen att det är riktigt riktigt roligt. Öronen är alltid framåt å han kämpar och känner sig stolt.
Vi fick komplimang över hur fin han va igår :) är kul. Jätte kul å köra honom :)

Tror det kan gynna honom mkt även i ridningen :)

Klockan är mycket nu. Normalt sett hade jag sovit tungt vid den här tiden. Men jag kan inte sova! Jag är orolig, ont i magen. Ångesten går med blodet i ådrorna som vågorna gör på havet.Ögonen är fulla av tårar och pulsen slår hårt!
Men varför? Varför så orolig?! Det har inte hänt något, det är inget jag borde vara orolig över.
Men klumpen i magen är där och ångest slår som vågorna i storm mot en bergsklippa.

Är så det känns. Hela havet stormar. Jag tycker det är så jobbigt. Kommer mer å mer att jag mår så här.

Tankar å känslor snurrar som en tornado. Allt är en enda röra. Kan inte längre sortera ut vad som är vad!

Jag känner för å gråta, nästan som när man har PMS, men har inte det. Känns inte som PMS. Känns som jag har gjort något dumt. Som om jag gjort något som gått fel, men inte går vågat berätta för någon. Som när man va liten.

Jag måste sova! Är ledsen å orolig,kanske är det bättre i morgon? Är en ny dag och nya problem.

Varje dag är problem. Massor med problem. Problem med å orka.
Trött på å kämpa! Trött över att livet är en kamp emot mig själv!

Kanske kan sova nu. Har fått "sagt" lite av den oro och ångest jag bär på.