Jag är så ledsen. Jag gråter, jag skriker, känns som jag brinner upp. Gör så ont. Allt gör så ont!

Han är inte det enda som gör mig så ledsen. Jag har så mkt sorg och skit jag bär på. Normala dagar så trycker jag ner dom tankar å känslor så djupt det bara går i huvudet.

Jag har sån ångest å panik. Jag vet inte vad jag ska göra, inte heller vart jag ska ta vägen.

Att skriva lindar för sekunden. Får något annat å koncentrera mig på. Har försökt se på film, men hjälper inte. Orkar inte hänga med.

Jag har så mkt tankar och känslor att jag kan inte styra dom! Jag kan inte samla mig och rycka upp mig. Det är för sent.

Tankarna om att avsluta livet kommer å går. Jag vill inte leva, jag vill inte dö.
Jag vill inte finnas, jag vill inte försvinna.

Jag vill inte vara ensam, jag vill inte känna. Jag vill inte känna det tomrum som finns inom mig. Egentligen så är det inte tomt, det är väldigt fullpackat, fullpackat av sorg, negativa tankar, ilska och avundsjuka.

Jag försöker hålla det inlåst. Men ibland så blir det bara så mkt att ingen mur, ingen vägg, inget på den jord, detta liv kan hejda det.

Tankar är så starka när känslorna tar över. Jag vet inte länge varför jag är ledsen.

Vill han inte ha mig, den vackraste, bästa tjejen i världen så gör han det störta misstaget han kan göra i livet.

Jag gör allt, precis allt jag kan för honom. Jag skulle gå barfota till Göteborg om han ville det.

Livet är rätt komiskt ändå, för mitt i sorgen mitt i alla negativa tankar så kommet ett skämt upp i huvudet och jag ler. Kanske jag har en del av min stjärna kvar.

Jag tänkte jag skulle skriva att jag skulle springa jorden runt för honom å kom å tänka på skämtet:
- jag älskar dig så mkt att jag skulle springa jorden runt för din skull
- ja men så spring då!

Kanske är vad jag egentligen borde göra. Ta på mig skor, jacka å bekväma kläder å bara gå. Gå så långt fötterna bär mig. Strunta i allt som finns och bara försvinna utan att dö. Fortsätta gå i all oändlighet. Slippa tänka, slippa känna.

Bort ifrån verkligheten, bort ifrån allt vad måsten är och bara vara.
Är en vilsen själ på denna gjord som vandrar utan att folk ser mig.
Det finns folk som ser spöken och varande själar på denna gjord.

Kanske är det därför vissa ser mig å andra inte.

Tankarna vara flyger iväg fram å tillbaka utan sammanhang och ibland utan någon riktig mening.

Jag i mitt huvudet är det en tornado som härjar. Den drar med sig allt och kastar runt det huller om buller. Alla minnen, alla känslor är i en enda röra. Har inte energi att städa i mitt huvud. Orkar inte organisera om det som rivits upp.

Man säger att om ett hus rasar samman så bygger man upp det starkare å finare än innan.
Jag undrar om det gäller tankar och själen med.

För det rasar ju inom mig. Bit för bit vittrar sönder och ihop med tornados, så känns det som jag är på en båt ute på havet ensam där havet stormar och jag klamrar mig fast för å inte trilla.

Ja så känns det ibland att jag hänger vid ett stup och finger efter finger glider sakta och jag kan inte ta mig upp.
En säker död som väntar efter en evighet av oro, panik och ångest.


Ska man må så? Ska man behöva känna att livet e så rörigt och jobbigt att man inte orkar mer?

Kan inte tänka på något annat än honom. Jag kan inte slita mig ifrån telefonen ifall det kommer ett sms.
Jag känner mig så ensam å ledsen.
Gör allt jag kan för å skingra tankarna. Men dom är oundvikliga.

Jag mår skit över allt å inget. Väntar å väntar å väntar. Det gör så ont. Jag saknar honom så himla mkt.


Jag orkar inte, känns som jag går i en tunnel utan slut och för varje steg jag tar blir det bara mörkare å kallare. Känns som jag går baklänges och ser hur dagens ljus bara blir svagare å svagare.
Det vore så enkelt för honom att hämta mig. Så himla enkelt för honom att få mig må bra.

Jag behöver ljus och värme. Jag vill han ska hjälpa mig. Han behöver skriva ett sms där han säger vad jag betyder för honom.
Iaf några ord som värmer. Som kanske kan gör att jag kan komma några steg närmare ljuset igen.

Han kan göra så mkt för mig genom så lite. Gör det bara! Gör mig glad, lycklig och se hur leendet sprider sig i ansiktet.

Det krävs så lite att förgylla min vardag, mitt liv, hela mig.
Jag mår så bra när han skriver goa saker.

Älska mig, krama mig, kyss mig, håll om mig, trösta mig, gör mig sällskap. Ge mig den värme jag vet du kan ge!
Ge mig det lilla jag behöver så jag kan få må bra. Vara glad och ha roligt som andra.

Jag saknar dig! Visa mig och världen att jag är ditt allt som du själv sagt. Du sa du älskar mig över allt annat.
Det är dax nu. Du måste visa mig det!
Du vet att jag förtjänar det!
Bit i det sura äpplet och svälj din stolthet och ge efter!
Även om det är tufft för dig, så gör det bara.
Så som du gör när det är kallt i vattnet. Du hoppar i och tar allt på en gång ist för å ta det jobbiga genom att gå steg för steg och känna hur kallt vattnet verkligen är.
Gör samma nu. Skriv ner hur mkt du älskar mig och vad du älskar.
Ge mig det som jag ger dig...

Kärlek...

Det sårar så himla mkt. Jag gråter å gråter å gråter. Huvudet bultar, jag mår illa.
Sorgen hänger som en tyngd fast buden om halsen på mig. Känns som jag ska kvävas.

Att det ska vara så svårt att älska någon. Jag vill så gärna han ska komma hem, ge mig en endaste blomma å säga att det fanns inte blommor nog i affären för å visa den kärlek jag har till dig.
Komma hem ge mig en riktig kyss å en jätte go kram.
Sitta hos mig och bara beundra mig!

Jag saknar honom så mkt att mitt hjärta blöder. Jag vill inget hellre än att han ska älska mig. Han gör mig så glad, jag mår så bra när han är på gott humör.
Ingen kan få mig å skratta å le så som han gör.

Hur kan bara ta så lätt på allt? Eller är det en mask? Mår han som jag?
Kämpa, kämpa för mig. Precis som jag gör med hela livet. Jag kämpar för dig.
Att leva är en ständig kamp. Vissa har det tuffare än andra, men det finns inget å göra åt saken.

Ta vara på det du har, medan du har det. Rätt som det är så tas det ifrån dig och allt du har kvar är ett tomrum som inte kan fyllas av annat än sorg.

Jag vakna tidigare än vanligt, tror det bror på oron som kryper inombords.
Jag brukar inte vakna innan klockan å inte brukar jag ta min medicin å sen inte kunna somna igen.

Jag är orolig för pengar, han vill inte betala hyran och sa till mig att jag får lösa det på nått sätt. Han vill jag ska låna pengar för å betala hyran.
Jag har inte 4000kr, vet inte hur jag ska göra. Jag vågar inte ringa mamma eller pappa, vet redan va dom kommer å säga.
Mamma kommer bli jätte arg, pappa blir nog inte arg, men antagligen stel i tonen.
Dom blir inte arga över att jag vill låna pengar utan över att han inte vill betala.

Får jätte panik, jag vet inte om det blir att vi får en varning över att det inte är betalat, eller vad som händer.

Är ledsen, besviken å arg, mest arg, över att han inte kan betala. Har bara gått en natt å han skrev rätt tidigt igår att han skulle sova, för han jobbar dag istället nu.
Är 2 veckor tills han kommer hem, en vecka har gått å har nästan inte hört något ifrån honom.


Jag är ledsen för det känns som om jag inte betyder något alls för honom när han åker å jobbar.
Är nästan som om jag inte finns. Jag får nästan inga sms. Framför allt inga roliga och gulliga.

Är väldigt mkt ang honom som snurrar i huvudet just nu. Om han nu tycker så mkt om mig, varför beter han sig då så här? Varför visar han mig inte hur mkt jag verkligen betyder för honom?

Jag anstränger mig hela tiden för å bättra mig. När jag säger det till honom så säger han: "jag vet inte om jag kan"
Men?! Han har ju varit bättre innan?! Varför kan han helt plötsligt inte nu?

Bara å vänta å se, vänta är det jobbigaste som finns. Hinner komma så mkt tankar som ger ångest å oro.

Jag missa min tid på Öppenpsyk. Är ledsen över det. Fick en ny tid, men gillar inte å ta fel på datum.
Jag trodde det va idag jag skulle dit. Tog fel på siffror som vanligt, avskyr siffror.

Jag blir ändå glad när jag tänker på dom bra stunderna.
När jag kittlar honom å han gör allt för å inte skratta, men till slut lyckas jag nästan alltid.
Eller när han retar mig å jag jagar honom för å låssasslå honom.
Eller när han kommer hem glad å säger att han har med en överraskning till mig och har med något jag blir glad över.

Han är duktig på saker, han fixar saker. Han fixa tvättmaskinen. Jag har nog köpt en ny om inte han tittat på den å hittat det enkla felet.

Han fixa balkongen, nätet för att inte tuz ska rymma. Han har fått mkt beröm för det.

Saknar våra stunder. Saknar dom så himla mkt!
Är inte mkt bråk nu för tiden, men förhandlande inte så mkt romans.
Jag hoppas det blir annorlunda, när han varit borta i 3 veckor!

Jag hoppas han hör av sig å frågar vad jag gör å inget bara för å be om något.

Jag hoppas å hoppas på ett gulligt sms!

Jag hoppas på en gladare älskling

Jag hoppas han visar hur tacksam han är

Jag hoppas han förstår hur tacksam jag är när han hjälper mig

Jag hoppas att han blir gladare.

Jag hoppas han inte blir sur den dagen då han verkligen läser mina inlägg.

Jag skicka honom adressen förut. Hit, till min blogg alltså.
Jag har ingen aning om hur han kommer reagerar, har inte ens någon aning om han kommer lägga mer energi på att läsa något.

Men jag hoppas!

Jag hoppas han läser mina inlägg

Jag hoppas han förstår

Jag hoppas han tar till sig
Tar till sig hur jag mår och vad jag vill med.


Men framför allt, så hoppas jag att han tänker på dom två år vi haft tillsammans. På hur livet har varit å vad han kräver av mig och vad jag kräver av honom.

Han sa vid ett tillfälle att allt jag vill ha är någon som betalar för mig. Det gjorde mig ledsen. Isf kan man ju säga att allt han vill ha är ett hembiträde som är städerska, passup, butler och någon som är snygg. Allt detta ska hon vara, å inte ska hon gnälla heller.


Han är alltid så sur å arg på mig. Känner mig som ett barn vars förälder aldrig är nöjd med vad man gör.

Jag hoppas att han en dag inser hur bortskämd han är.

Men det som är viktigast av allt är att jag hoppas han inser det innan det är försent.


Jag hoppas på att jag ska få tillbaka dom där härliga stunderna. Fick en glimt av det en dag innan han åkte å jobba.
Vi va å bada å han skoja med mig. Precis så som jag vill!! Han skulle lyfta mig, men tappa balansen å drog mig med ner i vattnet. Va inte tanken, för jag är en sån badkruka. Men va roligt.

Det är sånna stunder jag saknar. Jag saknar honom! Den killen, som tycker om mig, som inte gnäller och som tycker om å skoja.

Han är jätte duktig på å laga mat förresten. Jätte duktig å riktigt god mat.
Är bortskämd med det. Att gå god mat.

Men nu måste jag sova. Är jätte trött. Är inte ledsen längre. Fick ett sms av vän som gjorde mig lite gladare :)