Jag är så ledsen. Jag gråter, jag skriker, känns som jag brinner upp. Gör så ont. Allt gör så ont!

Han är inte det enda som gör mig så ledsen. Jag har så mkt sorg och skit jag bär på. Normala dagar så trycker jag ner dom tankar å känslor så djupt det bara går i huvudet.

Jag har sån ångest å panik. Jag vet inte vad jag ska göra, inte heller vart jag ska ta vägen.

Att skriva lindar för sekunden. Får något annat å koncentrera mig på. Har försökt se på film, men hjälper inte. Orkar inte hänga med.

Jag har så mkt tankar och känslor att jag kan inte styra dom! Jag kan inte samla mig och rycka upp mig. Det är för sent.

Tankarna om att avsluta livet kommer å går. Jag vill inte leva, jag vill inte dö.
Jag vill inte finnas, jag vill inte försvinna.

Jag vill inte vara ensam, jag vill inte känna. Jag vill inte känna det tomrum som finns inom mig. Egentligen så är det inte tomt, det är väldigt fullpackat, fullpackat av sorg, negativa tankar, ilska och avundsjuka.

Jag försöker hålla det inlåst. Men ibland så blir det bara så mkt att ingen mur, ingen vägg, inget på den jord, detta liv kan hejda det.

Tankar är så starka när känslorna tar över. Jag vet inte länge varför jag är ledsen.

Vill han inte ha mig, den vackraste, bästa tjejen i världen så gör han det störta misstaget han kan göra i livet.

Jag gör allt, precis allt jag kan för honom. Jag skulle gå barfota till Göteborg om han ville det.

Livet är rätt komiskt ändå, för mitt i sorgen mitt i alla negativa tankar så kommet ett skämt upp i huvudet och jag ler. Kanske jag har en del av min stjärna kvar.

Jag tänkte jag skulle skriva att jag skulle springa jorden runt för honom å kom å tänka på skämtet:
- jag älskar dig så mkt att jag skulle springa jorden runt för din skull
- ja men så spring då!

Kanske är vad jag egentligen borde göra. Ta på mig skor, jacka å bekväma kläder å bara gå. Gå så långt fötterna bär mig. Strunta i allt som finns och bara försvinna utan att dö. Fortsätta gå i all oändlighet. Slippa tänka, slippa känna.

Bort ifrån verkligheten, bort ifrån allt vad måsten är och bara vara.
Är en vilsen själ på denna gjord som vandrar utan att folk ser mig.
Det finns folk som ser spöken och varande själar på denna gjord.

Kanske är det därför vissa ser mig å andra inte.

Tankarna vara flyger iväg fram å tillbaka utan sammanhang och ibland utan någon riktig mening.

Jag i mitt huvudet är det en tornado som härjar. Den drar med sig allt och kastar runt det huller om buller. Alla minnen, alla känslor är i en enda röra. Har inte energi att städa i mitt huvud. Orkar inte organisera om det som rivits upp.

Man säger att om ett hus rasar samman så bygger man upp det starkare å finare än innan.
Jag undrar om det gäller tankar och själen med.

För det rasar ju inom mig. Bit för bit vittrar sönder och ihop med tornados, så känns det som jag är på en båt ute på havet ensam där havet stormar och jag klamrar mig fast för å inte trilla.

Ja så känns det ibland att jag hänger vid ett stup och finger efter finger glider sakta och jag kan inte ta mig upp.
En säker död som väntar efter en evighet av oro, panik och ångest.


Ska man må så? Ska man behöva känna att livet e så rörigt och jobbigt att man inte orkar mer?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inga ord, har inga ord som säger sanningen, jag vill skriva hur jag vill känna, inte hur jag känner...Jag vet vad jag vill, önskar och behöver. Jag vet denna gången att jag behöver inte kasta mig in i något.Det finns tid, jag behöver stöd och...

Frustration och panik över allt! Jag vill så mkt, men orkar så lite.Jag kämpar med att städa i ordning lägenheten, men det tar sån tid! Kartongerna i hallen är inte ens uppburna!Städningen känns så viktig, är viktigt för mig att det inte är stökigt. ...

Jag lyssnar mkt på Lasse Lindh nu och det väcker en hel del känslor och tankar.Jag går och tänker på hur världen verkigen fungerar!?För alla människor fungerar i stort sett olika fast ändå samma. Det finns vissa regler i hur människor beter sig och h...

Hej.Det svåraste med mig är att jag framstår som en nästan "normal" tjej, lite snurrig och fundersam.Men ju mer man lär känna mig ju mer märker man att jag inte fungerar "normalt" jag har otroligt svårt för plötsliga ändringar och när jag känner någo...

Förlåt för det jag gjort! Förlåt att jag såra dig så! Jag vill dig så väl, men det blir så fel. Jag avskyr hur allt har blivit och önskar allt kunde gå tillbaka till det som det var. Men inget blir någonsin det samma! Det är alltid lättare att säga...