Jag tänker mkt, det vet nog dom flesta som känner mig riktigt väl. Men för er som inte känt mig så länge så kanske ni förstår när ni läser. Att mitt liv går verkligen som en berg och dal bana.

En vän till mig har flera gånger sagt att hon e ändå lite avundsjuk på att jag gå hemma när jag inte är så "sjuk" hon mena absolut inget illa mot mig! Men fick mig till å tänka en del. Tänka en del på dom människor som måste kämpa för å jobba, men som kanske egentligen skulle behöva vara hemma å vila upp sig!

Om jag ska vara ärlig så visst är det gött å vara hemma! Fast när man inte har pengar nog till å kunna göra något alls är det inte lika kul längre.

Många tycker säkert att det är helt idiotiskt av mig att ha häst när jag inte har råd till å leva, men om jag skulle lämna bort min käraste vän. Han som får mig att komma ut, träffa folk och ta ansvar.
Hur skulle mitt liv då se ut? Jo, det kan jag faktiskt svara på! För jag skulle inte lämna lägenheten.
Jag skulle stanna inne å se på film, ha tråkigt och vara besviken över livet.

Jag har ADD med uppmärksamhetsstörning. För er som inte vet vad det innebär så kan man nästa säga att det är som att vara trött jämt, att aldrig kunna koncentrera sig, leva impulsivt, inte orka tänka eller planera. Ingen koll på tider och hemmet är kaos. Det flesta säger bara: sån är jag med...
Men alla är inte sånna.... Visst så kan alla människor vara glömska! Men de går inte igenom livet på samma sätt,
Jag har gått på fel buss flera gånger för att den stått på den hållplatsen den buss jag ska åka med kommit. Jag har då inte kommit ihåg å kolla vad det står på bussen.
Jag har inget lokalsinne alls. Har svårt att hitta och kan inte minnas i bilder. Jag minns bara känslor. Minns vad som är bekant och vad som är främmande.

Jag har även A-Typisk Autism. Det är Autism fast man uppfyller inte alla krav för Aspergers.
Det gör att jag inte tycker om förändringar. Tycker inte om överraskningar och inte heller om att behöva lära mig nytt. Jag tycker inte om folkmassor, tycker inte om situationer som jag inte kan kontrollera. Jag tycker inte om att festa.
Jag har jätte svårt för beröring och har svårt att skilja på känslor och kroppsspråk.
Kan lätt misstolka. Jag tror en person är arg på mig bara för att dens kroppsspråk inte stämmer överens med hur det brukar vara.
Ändringar i tonfall, hastiga rörelser och övriga ändringar i folks beteende gör mig osäker.
Jag kan inte förstå, jag kan bara lära mig. Kommer aldrig någonsin förstå, men jag kan lära mig situationer. Lära mig att aggera rätt eller fel utifrån omständigheterna.

Jag har även torgskräck...
Har mkt med autismen att göra. Nya ställen skrämmer mig, jag får panik... Tycker inte om bussar, tycker inte om att sitta bredvid någon jag inte känner. Tycker inte om att vara ensam i en butik då jag får för mig att jag blir iakttagen.

Jag har tinitus. Susande och tjutande i öronen hela tiden. Haft det sen jag va liten. Ibland är det outhärdligt och ibland märker jag knappt av det.

Utöver allt så har jag i grunden en depression som jag haft i många många år. Jag har alltid varit utanför, aldrig förstått mig på världen och blivit missförstådd så många gånger att det knäckt mitt psyke.
Har blivit manipulerad, utnyttjad och även haft en kille som förgripit sig på mig när jag sov.
Tog mig lång tid innan jag vågade berätta om vad han gjorde! Har hört frågan varför jag inte anmälde honom. Anledningen va att jag slog och bet honom. Jag blev så frustrerad och ledsen att det blev knäppt i huvudet på mig och det enda sätt jag i den situationen kunde aggera va att ge honom samma smärta som han gav mig. Idag vet jag att det inte går å göra så. Men då, ingen ursäkt för det. Så va hela jag en enda röra.

Jag har varit med om mkt, kanske inte så mkt som andra som varit i foster hem och dyl.
Men jag har ändå upplevt saker jag helst vill glömma.
Tyvärr så låter autismen mig sällan glömma saker. Sorg, smärta och orättvisa sitter som svetsat inom mig. Jag blir så arg, så fruktansvärt arg när andra slipper det som jag måste!
Jag VET att livet är sånt, men jag FÖRSTÅR det inte. Det är något jag aldrig kommer kunna göra. Förstå andra.

Jag har levt i många år med mig själv. Förvånat många både från vården och vänner över hur öppen jag är, hur bra jag kan förklara hur jag fungerar.
Ja, har tom hört att det är fantastiskt att jag kan ha pojkvän.

Ja, man får inte glömma det! Att mitt i allt som är med honom! Så finns faktiskt mina svårigheter mitt i oxå. Kan inte lägga över allt på honom! Det är inte hans fel att jag har svårt för folk och det gör honom oxå frustrerad.

Livet är inte svart å vitt. Livet har många färger. För mig så har nog livet inte lika många färger som andra har. Att kalla det gråzoner känns för mig fel!
Om ilska är rött; hat - svart; kärlek -rosa; sorg - blått och glädje - orange.

Ja, va händer då om du blandad ilska å hat? Va händer om du blandar ilska å sorg? Kärlek och glädje osv
Inte får du en gråzon.
En grå zon kan vara där rätt och fel inte längre går å skilja på.
Om en kvinna älskar en våldtäkts man som förgriper sig på henne. Vad är det då? Kan du hitta en plats i en skala svart å vitt? Eller är det lättare å hitta en nyans mellan blå, röd och svart. Du hittar nog nästan inget oranget i sen färgskalan.

Om du använder färger blir det lättare å förstå "rätt å fel"
Älska kan vara rätt och fel. Men att bara använda ord ger ingen förklaring. Sätt färger på allt.

I allt ont finns det något gott med andra ord i varje mörkfärg finns en nyans av ljust.

Det finns mkt känslor, utan känslor får du ingen situation. En situation uppstår när känslor blandas in i saker.

I en krock där den ena föraren är skylig och den andra inte. Ordet förlåt, va hjälper det men sätt färg på ordet. Sätt gul på ånger, sätt blå på sorgen av att vara orsaken till olyckan...

Sätt rött på ilskan till den andra föraren. Sätt blått för sorgen till skadorna på bilen. Sätt grön på oron.

Du ser snart att världen är full av färger, rätt och fel. Något vi alla strävar efter!
Jag har inte lika många nyanser, för mig så kan inte alltid färgerna blandas ihop till en. Som andra gör. Dom kan känna sorg, ilska och glädje mixat.

Jag känner glädje när jag har roligt, sorg när jag är ensam, oro när jag gör något nytt.
Jag är inte glad, jag är inte ledsen, jag är inte arg när jag för något nytt. Jag är bara orolig. Jag har bara färgen grön.

När en annan person för något nytt kan den tycka det är spännande, läskigt och roligt på samma gång.
Det kanske jag kan göra ibland. Vet inte helt. Men oftast är det bara grönt.

När det roliga är slut är min färg blå. För andra så är det både orange och blått.

En värld i svart och vitt är det samma som en värld där ingen känner något.

Du kan sätta svart på fel och vitt på rätt. Så tar du in känslorna med färger i det.
Då får du ingen grå skala. För inget är rätt eller fel utan känslor.

Alla människor har känslor. Även de som skapat elakhet och hat.
För dom som inga känslor har. Dom är likgiltiga. Dom bryr sig inte om att vara glada eller arga. Dom dödar inte, dom räddar inte. Dom ser inte ens världen. Kanske kanske man kan sätts grått på dom. Där ingen färg finns. Där ingen godhet, inget hat eller kärlek finns. En grå zon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inga ord, har inga ord som säger sanningen, jag vill skriva hur jag vill känna, inte hur jag känner...Jag vet vad jag vill, önskar och behöver. Jag vet denna gången att jag behöver inte kasta mig in i något.Det finns tid, jag behöver stöd och...

Frustration och panik över allt! Jag vill så mkt, men orkar så lite.Jag kämpar med att städa i ordning lägenheten, men det tar sån tid! Kartongerna i hallen är inte ens uppburna!Städningen känns så viktig, är viktigt för mig att det inte är stökigt. ...

Jag lyssnar mkt på Lasse Lindh nu och det väcker en hel del känslor och tankar.Jag går och tänker på hur världen verkigen fungerar!?För alla människor fungerar i stort sett olika fast ändå samma. Det finns vissa regler i hur människor beter sig och h...

Hej.Det svåraste med mig är att jag framstår som en nästan "normal" tjej, lite snurrig och fundersam.Men ju mer man lär känna mig ju mer märker man att jag inte fungerar "normalt" jag har otroligt svårt för plötsliga ändringar och när jag känner någo...

Förlåt för det jag gjort! Förlåt att jag såra dig så! Jag vill dig så väl, men det blir så fel. Jag avskyr hur allt har blivit och önskar allt kunde gå tillbaka till det som det var. Men inget blir någonsin det samma! Det är alltid lättare att säga...