Jag va ute och gick med chagalle förut. Va jobbigt å ge sig iväg och jobbigt att ta med honom ut att gå. Tänkte först bara ta en runda på 20-30 minuter men så fick jag syn på en stig upp i skogen så blev en runda på över en timma. Fick en sån energi när vi väl va ute. Det va skönt å inte tänka på annat än vart jag satte fötterna.

Jag e ledsen och ensam. Är egentligen inte ensam, men känner mig ensam. Ser på serien True Blood och det får mig inte till å saknar honom mindre, men får stundvis annat att tänka på.

Folk tycker säkert att jag är jätte fånig för drygt en vecka är väl ingenting, men för mig är det jätte lång tid. Jag kämpar dagarna igenom för att orka.

Jag förstår inte varför det är en sån här period! Jag ska ju bli bättre, inte sämre! Jag e trött på att må dåligt och känna mig nere.

Varför är det så svårt att orka? Så himla svårt att bara vilja.
Slutar nästan alltid med att jag önskar, vill eller hoppas. Känns som livet står still.

Jag förstår inte riktigt. Hur kan jag inte vara deppig på morgon, men jätte deppig på em?
Jag känner mig trött, nere och har inte lust till något alls. Känner mig egentligen inte ensam som jag brukar utan, bara ledsen. Gråtmild och väldigt uttråkad.
Jag är hungrig, men som vanligt ingen matlust, orkar ändå inte laga nått å får för mig att all mat är dålig. Någon frixiv idé jag har. Samma sak med att jag lagar mat, då e det inte gott. Även om andra kan tycka det är jätte gott.

Jag tog en shake till frukost. Har inte ätit mer än det idag. Låg i sängen länge i morse innan jag gick upp. Trött, seg och inte på humör.

Ibland är livet faktiskt ganska grått ändå. Även om jag försöker sätts färg på känslor så ja... Känslorna är helt enkelt svaga... Stundvis har jag energi å lust till allt som bara går, men försvinner lika fort som det kommer.

Tiden får långsamt men ändå fort. Sommaren e snart över. Hösten är på väg, det för mig ledsen och orolig, för känns som det nyss blev sommar. Jag får panik över att livet springer ifrån mig.

Jag vill vara som andra. Känner så nästan hela tiden, vill kunna orka med livet. Inte slåss mot att bara orka äta något.

En del av mig vill gå ner i vikt bli smalare än vad jag är, men en annan del säger att det blir bara fel om du inte äter.

Jag vet att för å bli smal måste man röra sig och för att kunna röra sig måste man energi och för att få energi måste man äta.
Men mat är inte gott!!! Jag e jätte hungrig, maten smakar så rent ut sagt äckligt. Det går näsan kväljningar.

Jag måste lära mig leva! Det är svårt! Jätte svårt att orka och klara av saker. Vill vara normal, jobba, ha familj och kunna åka ut å resa.


Vill ha ett normalt liv!