Jag visste det skulle komma, vet att det alltid är samma sak, men aldrig e jag förberedd. En period av ångest och oro. Fylld med Irritation, ilska och frustration. Men det jobbigare är sorgen. Är en sån djup sorg. Är så ledsen så ledsen så ledsen.
Gråter å gråter å gråter. Orkar inte, vill inte, går inte. Jag är bara ledsen.
Försöker plocka i diskmaskinen, men sätter mig på golvet å bara gråter.
Jag e så ledsen. Han kramar mig, håller om mig, men tårarna rinner.
Tårarna rinner så fort att det inte är någon idé å torka bort dom.
Huvudet bultar och ögonen svider. Oro och ångest som byggts upp över veckor tar ut sin rätt.

Allt är tufft just nu. Jag orkar inget. Jag har ingen lust å göra något. E bara deppig. Jätte deppig. Som om jag hade världens hjärtesorg!
Men min älskling e här, han finns här, han står ut och tycker om mig ändå. Jag bad om ursäkt å sa förlåt. Det va inte meningen han skulle få min frustration rakt i ansiktet.

Kan skylla på PMS... Hade varit enklare då... Men stämmer inte riktigt överens med tiderna.
Känner mig som när jag va liten å hade bråkat med mamma. Bara jätte ledsen å ensam.

Känner mig lugn trots allt egentligen för hela dagen och gårdagen har varit en förberedelse på det som kom ikväll. En otrolig rastlöshet och otålighet för allt.
En rastlöshet utan att vilja göra något. Det enda som hjälper mot illamåendet och rastlösheten är att äta. Har svårt att sluta äta. Förr åt jag mkt godis å sånt i dom perioderna, men iom att jag lätt lägger på mig om jag inte sköter mig så har jag gått över till cola zero.

Är trött på allt å vill släppa allt å bara gömma mig. Låsa in mig i en mörkgarderob där inga problem kan nå mig. Där det är varmt och jag har lugn å ro.

Jag ligger i sängen. Har datorn kopplad till tvn, men ett arkiv x avsnitt e pausat. Har försökt att se det flera gånger, men för mkt oro för att orka vara stilla. Känner inte för det. Vill och vill inte saker på en å samma gång. Trött, men vill inte sova. Har ingen lust å sova. Vill se på film, men orkar inte. Är för mkt känslor i kroppen just nu.
Jag orkar inte detta, jag vill inte mer. Jag har blivit mkt bättre på å reglera dom snabba humörsvägningarna. Men perioderna som blir, märks mer å mer när annat suddas bort. När jag inte längre blir förbannad och startar bråk så blir jag nu ledsen, dom riktiga bakomliggande känslorna dyker upp och man ser ett mönster i hur jag beter mig. Spelar ingen roll om det tillhör en diagnos eller inte. Är oavsett sån jag e.
Jag vill få ordning på mig själv och mitt liv. Ett steg i taget hör jag bara. Men jag har inte tålamod till det. Vill bli bra nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inga ord, har inga ord som säger sanningen, jag vill skriva hur jag vill känna, inte hur jag känner...Jag vet vad jag vill, önskar och behöver. Jag vet denna gången att jag behöver inte kasta mig in i något.Det finns tid, jag behöver stöd och...

Frustration och panik över allt! Jag vill så mkt, men orkar så lite.Jag kämpar med att städa i ordning lägenheten, men det tar sån tid! Kartongerna i hallen är inte ens uppburna!Städningen känns så viktig, är viktigt för mig att det inte är stökigt. ...

Jag lyssnar mkt på Lasse Lindh nu och det väcker en hel del känslor och tankar.Jag går och tänker på hur världen verkigen fungerar!?För alla människor fungerar i stort sett olika fast ändå samma. Det finns vissa regler i hur människor beter sig och h...

Hej.Det svåraste med mig är att jag framstår som en nästan "normal" tjej, lite snurrig och fundersam.Men ju mer man lär känna mig ju mer märker man att jag inte fungerar "normalt" jag har otroligt svårt för plötsliga ändringar och när jag känner någo...

Förlåt för det jag gjort! Förlåt att jag såra dig så! Jag vill dig så väl, men det blir så fel. Jag avskyr hur allt har blivit och önskar allt kunde gå tillbaka till det som det var. Men inget blir någonsin det samma! Det är alltid lättare att säga...