Jag tänkte jag skulle skriva igår kväll. Men jag va så trött att jag orka inte ens med att kolla till min bondgård i Hayday spelet.

Är rätt nyvaken nu. Min söta goa katt kom å väckte mig :) hon ville gosa. Lägga sig under täcket hos mig. Hon brukar göra det på morgonen. Jag förödelse alltid bita ihop när hon gose tampar så klorna går rätt igenom tröjan. Varje tramp är 5 sylvassa nålar som gör ont, men det är det värt. Hon e så fin å go!

Jag red inte så mkt igår för jag va så trött i både huvud å kropp. Jag va så tacksam över att jag har en sån go vän som ställde upp och red honom åt mig lite. Är så kul å se. För han går så otroligt bra med henne och allt ser så lätt ut! Dom hoppade några små hinder och flög över dom som om det inte fanns något enklare.
För mig så är det högt med 50, men för både honom å henne då va 65 som å kliva över en bom nästan! Han är fin nu. Börjar bli musklad och riktigt stilig. Ska bara försöka få upp honom i lite mer i hull. Han är ju inte den mest lätt gödda, tillskrillnad från sin matte ;)


Idag är det söndag. För många är det nog en tråkig dag som innebär jobb dagen där på eller skola. För mig är det bra med söndagar. För på vardagarna så vet jag att det kan hända saker inom vården. Att de kommer någonstans.
I morgon ska läkaren prata med teamet om att det prioritet på att jag behöver träffa en psykolog. Ska bli spännande när det väl e dax.
Är samtidigt orolig för va ifall det är en person som bara gör mig nervös? En person som jag inte vågar prata med?!
Jag är ju så "dum" med det... Har tagit många år innan jag ens kan prata om något. Avskydde det som pesten när jag va mindre. Idag känns det skönt ändå att kunna prata med människor om det som är svårt.

Tänker mkt på den jag är. Hur jag fungerar och hur jag beter mig. Jag förstår inte helt varför jag gör vissa saker. Blir ledsen när jag känner att jag gjort fel. Att jag fått en annan människa ledsen, eller att jag fått en annan människa att tro att det är dens fel jag är ledsen.
Men är svårt att hantera det som hos mig känns så fel, men som kanske egentligen är mitt eget fel.

Jag har alltid varit sån. Både vill och inte vill saker. Jag låste alltid in mig på toa när jag jag va ledsen som barn och även några år upp i tonåren. Händer då och då nu med att jag låser in mig.
Jag vill samtidigt som jag inte vill att någon ska knacka. Jag vill känna att någon bryr sig om mig även om de inte får vara hos mig.
Är bra med mobiler nu mera. Kan skicka sms, skriva hur jag känner.
Är flera gånger min älskling låst upp dörren med en kniv och kommit in till mig, men han gör bara det när han förstår att det är riktigt illa. När jag är så ledsen att jag har svårt att andas. Då vet han att jag bör inte vara ensam!
Är så otroligt tacksam för det. Att han lärt sig detta. Att han kommer till mig och ger mig en kram även om vi bråkat eller tjafsat. Är inte lätt för honom heller när jag är sån.

Jag försöker alltid! Försöker alltid att kompensera för de dagar som jag är en skitstövel genom att ställa upp, ge saker som ger glädje. Kan vara en täckning, en dikt, ordna med något som del personen tycker är jobbigt.
Jag tycker om att fotografera och försöker ta fina bilder som jag sen kan ge till vänner och bekanta.

Jag vill ju bara så väl, men blir ofta så fel! Alltid blir så fel! Det va verkligen inte så jag mena! Det blev fel när jag sa det. Valde fel ord...
Det går alltid å ta tillbaka något man sagt, går bara isf att försöka förklara eller ge något bra tillbaka.

Är inte så ofta jag känner att jag får något som riktigt glädjer mig tillbaka av folk. För jag har svårt att uppskatta det som görs för mig. Svårt att förklara, menar inte att vara otacksam. Är så det känns som att jag är en otacksam person som inte visar uppskattning för det andra gör.
Jag hoppas verkligen inte andra ser det så. Vissa gånger så prickar personer verkligen rätt med saker!
Som igår när jag kom till stallet så va mina höpåsar gjorda, lika så i förrgår!
Betyder mkt för mig när jag är där sent och min bästa vän vet att energin inte finns där hos mig och fixar mina höpåsar trots hennes allergi!!
Hon ställer alltid upp oavsett hur dum eller elak jag varit så förlåter hon mig alltid! Tror inte det finns så många människor som är sånna! Jag hoppas att mina nära förstår att jag egentligen inte menar något illa! Jag hoppas att det jag ger tillbaka genom att försöka ställa upp på alla sätt jag verkligen kan ska till godo göra iaf en del av det.
Är iaf skönt att medicinerna hjälper mot mitt humör! Blivit mkt mindre det senaste jämför mot hur det varit tidigare.

Är inte lätt för någon att ha mig som vän, men jag hoppas dom vet att i mitt hjärta och tankar finns mina vänner alltid!