Idag är det kalas/lunch hos pappa. Han fyller 65, tiden går så fort!
Paniken stegrar inombords. Är jätte orolig. Vet att det är mkt därför jag skriver. Då jag har mina dåliga dagar, men jag tvingar ingen å läsa!

Jag har fortfarande massor av tankar ifrån gårdagen, men jag insåg en viktig grej. Jag måste inte inkludera henne i filmkvällar och sånt som jag har. För uppenbarligen så känner hon inte samma sak.
Har alltid kännt att ska jag bjuda över någon vän/vänner på filmkväll, fika, middag eller liknande så är hon självklart inbjuden hon med. Spelar ingen roll om jag egentligen bara tänkt bjuda en person eller om jag ska hem till någon som vi båda känner. Har alltid sett till att hon ska vara bjuden hon med.
Jag har iaf alltid försökt prioritera henne först. Även bjudit med henne när jag ska på släktkalas hos min bror.
Är svårt för mig, för självklart ska inte jag med på allt hon gör, men så ska ju inte med på alla sånna kvällar jag har.

Kanske hon kännt sig utanför nu när jag dragit skaklar och sånt efter Chagalle och hon inte varit delaktig.

Kände mig riktigt sårad igår. Å känslan försvinner inte. Jag vet att det inte riktigt funkar med den vänskapen hon å jag har. Vi är för lika ett "par". Det är nästan som att man "kräver" av varandra att vissa saker gör man ihop. Är ifrån båda håll.
Prata med två andra vänner igår. Den ena sa "det säger jag med" när jag sa jaha, den andra att jag måste försöka ha lagom vänskap och inte så extremt som jag har.

Är svårt för jag vill ha det som det alltid har varit! Men det går inte, man växer ifrån varandra och även om man kämpar för att vara vänner så måste jag inse att jag kan inte kräva tillbaka det som jag själv ger och då måste jag avgöra om jag verkligen vill.
Är svårt. Har varit vänner i vått och torrt i alla lägen. Alltid blivit sams.
Men på något sätt har allt känts så annorlunda det senaste.
Kanske för att jag har fler vänner i stallet nu. Kanske för att fler av dom vill göra saker utanför stallet som jag vill, men hon sällan vill.

Är antagligen jag som ser på världen fel, men hindrar inte sorgen som finns inombords. Det känns som att jag förlora min bästa vän igår.
Tror inte hon känner så. Men jag känner det jätte tydligt. Saker kommer inte längre vara det samma.
Har kännt så hela vintern att jag ska försöka prioritera henne å inte få henne å känna sig i sidosatt när min älskling är hemma. Men jag då?! Alla de gånger då hennes syskon är på besök? Då har jag varit väldigt mkt åsido satt.
Det känns så orättvist!!! Jag bjöd henne på filmkvällen jag egentligen ville ha själv!! Men hon går på en utan att ens ha frågat om jag inte va bjuden eller om jag inte ville gå.
Jag hade inte behövt gå, men ville känna att jag va bjuden å välkommen.
Jag som gått till stallet en andra eller tredje gång bara för å göra henne sällskap för å visa henne att jag vill umgås. Jag som kämpat mot mina svårigheter för å vara hennes vän.

Jag som varje dag slåss med mig själv. Jag försöker å inte vara manipulativ, inte krävs för mkt. Men ibland är jag så osäker kring henne att jag inte ens vågar rida! Jag gör bara fel. Får jämt höra det. Så säger man inte, så gör man inte. Du måste tänka på det, vara noga med det. Inte göra si, inte göra så!
Varför är jag den som är manipulativ då?!! Folk tror ju tom att jag lyssnar blint på henne.
Gör jag det? Har jag ingen egen vilja?!

Hur vet jag vad som är mina tankar, mina åsikter, mina idéer å inte ifrån allt folk runt i kring mig?

Jag känner så starkt att jag vill ge upp!! Slippa tänka på allt, vågar inte ens ta på mig vissa kläder för vet inte längre om man kan ha dom eller om dom är omoderna, fula eller kanske helt enkelt inte går ihop färgmässigt.

Jag får sån panik. Jag är inte bra nog som jag är! Jag kan inte ens välja kläder själv!!! Hur ska jag då kunna leva ett liv själv?!!
Jag vet inte vad som är vad!! Allt bara snurrar.

Känns som en gryta någon hällt i allt som finns i kylskåpet, rört runt och sen ska jag urskilja varje grej och vad som går å ha i grytan egentligen!

Jag är bara så ledsen, men älsklingen min har varit go i natt! Han har hållt om mig när jag varit ledsen!

Får se hur dagen blir. Vet inte om jag måste till stallet i em och ta hand om hästen, för vet ju inte om han blir omhämdertagen med tanke på det jag skrev igår. Får väl se, får bara åka dit, kanske inte är hemma så sent iom att vi ska vara där så tidigt.

Kanske blir en riktigt bra dag ändå! Ska ju träffa mina brorsöner! Är synd jag inte har några små saker till dom. Något dom kunde fått eftersom jag ser som så sällan så vill jag ge dom något!
Dom e så goa :) Godingarna. Ska bli kul å träffa dom :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inga ord, har inga ord som säger sanningen, jag vill skriva hur jag vill känna, inte hur jag känner...Jag vet vad jag vill, önskar och behöver. Jag vet denna gången att jag behöver inte kasta mig in i något.Det finns tid, jag behöver stöd och...

Frustration och panik över allt! Jag vill så mkt, men orkar så lite.Jag kämpar med att städa i ordning lägenheten, men det tar sån tid! Kartongerna i hallen är inte ens uppburna!Städningen känns så viktig, är viktigt för mig att det inte är stökigt. ...

Jag lyssnar mkt på Lasse Lindh nu och det väcker en hel del känslor och tankar.Jag går och tänker på hur världen verkigen fungerar!?För alla människor fungerar i stort sett olika fast ändå samma. Det finns vissa regler i hur människor beter sig och h...

Hej.Det svåraste med mig är att jag framstår som en nästan "normal" tjej, lite snurrig och fundersam.Men ju mer man lär känna mig ju mer märker man att jag inte fungerar "normalt" jag har otroligt svårt för plötsliga ändringar och när jag känner någo...

Förlåt för det jag gjort! Förlåt att jag såra dig så! Jag vill dig så väl, men det blir så fel. Jag avskyr hur allt har blivit och önskar allt kunde gå tillbaka till det som det var. Men inget blir någonsin det samma! Det är alltid lättare att säga...