Varit en faktiskt bra dag! Kvällen har varit trevlig och har varit med mina brorsöner och blåst såpbubblor och spelat tv spel. Ätit gått och haft roligt... Glömt bort allt som heter depprission, ångest och panik...

Men när kvällen kommer och energin försvinner så kryper tankarna tillbaka och jag påminns hela tiden om hur annorlunda jag är!!

Klockan är tolv och jag ville lägga mig, men min älskling ville inte göra mig sällskap. Blev ledsen för jag försöker anstränga mig och vara med å allt. Försökt få honom å vara med å spela tvspel, men han är inte särskilt intresserad. Han prova en gång tror ja.

Jag önskar bara han kunde lägga lite energi på att vilja få mig å må bra!!! Jag gjorde uppoffringar för att åka hit, kan inte han vara go då och följa med mig när jag e trött och bara känner mig utanför när jag inte varken orkar eller klarar vara med på sånna sällskaps spel?

Alla spel kräver uppmärksamhet och koncentration. Å vad är två av mina största problem?!! Jo!!! Uppmärksamhets störning, men koncentrations svårigheter...

Jag vet att det gör mig mer deppig å vara med än å vara utanför. Att vara utanför är ledsamt å tråkigt. Men å känna att man är så himla mkt sämre än alla andra är bra mkt värre!

Jag hoppas han kommer ner innan jag somnat för vaknar jag å han inte är här eller vaknar å klockan är mkt å han inte kommit ner för å kolla till mig sårar otroligt det med!

Jag försöker ju jämt ordna så att saker ska vara bra för honom... Han är tsm med en tjej som inte är som andra å är inte mkt att göra åt saken. Han ska vara glad att han inte är jag iaf!

Jag har varit social hela dagen å då va vi ändå här vid 4-5 på em. Å idot till syster som lägger sig i utan att ha en aning om hur saker egentligen är!

Kanske dom ska prova på å ha autism, ADD, bipolär, depprission, tinitus och ev även borderline så kan dom få känna hur det är !! Känna hur det är att aldrig någonsin kunna leva under den standard som tas för givet för personer som är "normala" dvs utan funktionshinder. Självklart kan man ha svårigheter ändå. Men att ha en diagnos innebär att det är fastställt att man har det svårare än de flesta andra.

Ska se på någon serie nu och sova, har jätte ont i magen :/ vet inte om det är psykiskt eller fysiskt :S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inga ord, har inga ord som säger sanningen, jag vill skriva hur jag vill känna, inte hur jag känner...Jag vet vad jag vill, önskar och behöver. Jag vet denna gången att jag behöver inte kasta mig in i något.Det finns tid, jag behöver stöd och...

Frustration och panik över allt! Jag vill så mkt, men orkar så lite.Jag kämpar med att städa i ordning lägenheten, men det tar sån tid! Kartongerna i hallen är inte ens uppburna!Städningen känns så viktig, är viktigt för mig att det inte är stökigt. ...

Jag lyssnar mkt på Lasse Lindh nu och det väcker en hel del känslor och tankar.Jag går och tänker på hur världen verkigen fungerar!?För alla människor fungerar i stort sett olika fast ändå samma. Det finns vissa regler i hur människor beter sig och h...

Hej.Det svåraste med mig är att jag framstår som en nästan "normal" tjej, lite snurrig och fundersam.Men ju mer man lär känna mig ju mer märker man att jag inte fungerar "normalt" jag har otroligt svårt för plötsliga ändringar och när jag känner någo...

Förlåt för det jag gjort! Förlåt att jag såra dig så! Jag vill dig så väl, men det blir så fel. Jag avskyr hur allt har blivit och önskar allt kunde gå tillbaka till det som det var. Men inget blir någonsin det samma! Det är alltid lättare att säga...